Redan när jag fick första utskicket om ICA-klassikern tänkte jag att det skulle vara kul,
men så började jag vela: "varför betala 50 kr för något man kan göra på egen hand?"
Dumsnålt, skulle man kunna säga.
Och min tanke om att cykla 300 km med början 11 april (eller vad det nu var för datum)...
...det gick sådär!
Enda gången cykeln kommit ut ur förrådet var när sambon spolade av alla cyklarna.
Igår fick jag upp en blänkare på facebook om att det var sista chansen att anmäla sig,
och då slängde jag alla betänkligheter överbord och anmälde mig på direkten.
Sedan baxade jag ut cykeln ur förrådet och tog en första cykeltur på väg mot 300 km.
6, 48 km blev det, så det återstår en hel massa innan jag är klar,
men det kändes ändå klokt att börja lite lugnt.
Och vad är ICA-klassikern för nåt, då?
Jo, man cyklar lika långt som Vätternrundan, simmar lika långt som Vansbrosimmet,
springer lika långt som Lidingöloppet och åker skidor lika långt som Vasaloppet,
men man gör det under en längre period och kan dela upp det precis som man vill.
